Inledningen på surfski säsongen
Surfski asäsongen har dragit igång och vi har redan hunnit avverka 3 tävlingar.
Innan säsongen drog igång hade jag kört lite marathonlopp. Dessa hade gått bra och visade tydligt att min paddelkapacitet var högre i år än förra året. Det gjorde att förväntingarna trissats upp inför det som är mitt mål i år. Surfski Säsongen.
Kalmar
Först ut var Kalmar på självaste nationaldagen. Vinden var måttlig och från norr så vi startade en bit upp i kalmar sund och paddlade ner till Kalmar. När starten gick gled jag och Jens iväg lite från de andra på den inledande sidvindspaddlingen. och hade sedan en kamp över de första kilometrarna surf om vem som skulle ligga först. I början var det Jens som hade kommandot men jag lyckades gå om och förbi. Jag körde på rätt bra tills det gått ca en mil och det högoktanina tog slut. Paul R och Steffen B gled om mig i vågorna in mot Ölandsbron och jag hade ingenting att sätta imot. Precis samma schenario som i fjol. Väl på andra sidan bron blev det platt och jag lyckades jaga ikapp Steffen men blev även ikappkörd av Jens så vi bildade en 3manna klunga som jagade Paul. Vi tog in mycket men han inte riktigt ända fram. Som den diesel jag är så losade jag spurten mot Jens och blev 3:a.
Efteråt var jag rejält besviken på mig själv för att jag gjort samma rookie misstag som förra året och gått ut alldeles för hårt till ingen nytta.
Klampenborg
Bryta ihop och komma igen.
bara 5 dagar efter Kalmar var det dags för race i Köpenhamns uttrakter. Klampenborgs Kajakklubb hade dragit ihop en tävling och till råga på allt lyckats få med Nelo på tåget som skänkt 560 som förstapris och flygit dit Oscar och några andra duktiga paddlare som kör för Märket. En utmärkt chans att prova på internationellt motstånd. Jag och Emma Levemyr drog ner till Helsingborg där vi Hämtade Upp Aterra Leif och tog oss över sundet. Prognosen var helt OK men vinden kom tidigare än beräknat och hade hunnit dö ut innan starten gick. 25km plattvatten på öresund var det som bjöds.
I starten hamnade jag på andravågen vilket var helt ok men tyvvärr så orkade inte killen framför mig hålla vågen och jag lyckades inte jaga mig upp på ledningsgruppens våg själv. Vis av min allt för optimistiska start hälgen innan ville jag inte ligga på rött för länge och väntade in Oscar och Thor Nielsen och lade mig på våg en liten stund när Thor drog, När det var min tur att dra så släppte Thor och jag och Oscar blev ensamma. Steffen som tagit ett lite annat spår än oss låg lite längre ut och lite framför. Oscar gick upp och tog en förning på kanske 5-600m och drog över till Steffen. Jag bryggade upp på Steffens våg och Oscar låg kvar på våra aktervågor. Jag och Steffen växeldrog ungefär tills 20 km märket med Oscar på släp.
Vid 20 km gick jag på lite hårdare och steffen släppte. Oscar kom upp på min våg och låg där som ett frimärke. Ledargruppen låg några hundra meter längre fram. Ingen anledning och bry sig om Oscar tänkte jag bara att jaga på och försöka hålla ner avståndet.
Målet var dock väldigt svårt att hitta och ledarduon paddlade lite förbi målet. Plötsligt hade jag chansen att komma först i mål. Full gas mot mål. Med ca 350m kvar till mål gick Oscar upp och jag lade mig på våg för att försöka göra en kortspurt med 100m kvar. När jag gjorde mitt försök kom jag nästan upp jämsides men Oscar tryckte imot bojen så det fanns inget utrymme för mig att gå om. I sekund ifrån att vinna ett pris värt 25000 spänn. Priset gick nu till den som skänkt det.
Jag var dock ganska nöjd med min insats. jag hade ju hela tiden legat och jagat i gruppen som slogs om 3:e platsen och haft turen att ledarna gjort bort sig. Hade jag inte jagat så hårt hade jag aldrig haft möjligheten att vinna. Oscars brist på hjälp kan man tycka vad man vill om men en sak är klar När Oscar säger att han är lat så menar han det.
Vågryttaren
Vågryttaren förra året var en platt historia. Sett till hur vindarna sätt ut i Götet den senaste tiden var det lätt att ha låga förväntningar. Prognosen såg dock ok ut hela veckan och höll dessutom i sig. Väl på plats visade det sig vara lite väl bra vindar. Följebåtarna klarade inte ta sig till startplatsen på grund av den grova sjön. Bitvis uppimot 2m höga vågor. Utan följebåtar och i mycket grov sjö tog jag beslutet att köra Storm+ istället för Nitro.
Jag försökte hålla mig lugn och inte köra för hårt men banan låg på ett sätt så att man fick skråa och det var inte alls lätt att få flyt. när flytet infann sig visade gps:en tydligt att man var på väg åt fel håll. Även denna gång höll jag ledningen ett tag men fick släppa Emil förbi mig. Den Grova sjön kastade av mig av skin två gånger men jag var snabbt uppe igen. Riktigt skönt att äntligen ha fått prova re-entry i skarpt läge och i såpass grov sjö. Detta är något jag oroat mig för mycket men det var helt odramatiskt Konstigt nog så kände jag mig inte otrygg en enda meter av loppet och jag har ingen aning om vad som hände som fick mig att bada. Väl imål kunde jag än en gång konstatera att jag gått ut för hårt och brännt för mycket krut på att jaga framåt under loppets första hälft för att sedan vara trött sista biten.
Sammanfattning
Skall man sammanfatta säsongsstarten så ser det ut ungefär såhär. Vinterns träning har gjort mig till en mycket starkare kanotist i år än jag var förra året. Stark på det jag brukade vara bra på nämligen att ligga och nöta långt på platten. Kapacitetsökningen har hjälpt mig så tillvida att jag orkar köra hårdare än förut. Vad gäller min kapacitet i vågorna är det helt klart så att jag inte alls har lyckats höja min kapacitet nämnvärt jag paddlar ungefär lika uselt i vågorna som förra året. Jag är alldeles för frammåtfokuserad och betalar ett allt för högt pris för det. Jag måste bli bättre på att ta imot vad havet kommer till mig med istället för att jaga det jag har framför mig.